Fortsättning...

Veckan efter Norgetrippen så kom Ulla upp hit för att paddla kajak igen och som vanligt var det regn, rusk och höga vågor så vi gick i vid hamnen för att det skulle vara lite säkrare. Fika i klubbstugan efter paddlingen, Jon hade med sig kaffe och mjuk pepparkaka och Ulla hade med sig choklad. Det var bara Martin vi saknade, minns inte varför men han kunde inte paddla idag.

På torsdagen tog jag bussen till min klasskompis Petra i Viken, vi skulle plugga lite ihop inför tentan i Vårddokumentation. Petra bjöd på lunch och rabarberpaj med kaffe. Smaskens! Åkte med Martin tillbaka till stan för han skulle ändå precis köra från Höganäs. Jon hade lagt biljetten till Banff Mountain Film Festival i klubbstugan så vi hämtade den. Senare ringde Martin mej och sa att väderprognosen visade på starka vindar och höga vågor i helgen så vi bestämde oss för att ställa in paddlingen till Kullaberg. Vilken total antiklimax..

Sen tog jag tåget till Lund och mötte upp Ulla innan filmvisningen skulle börja. Det var coola filmer speciellt en om isklättring nere i gamla nedlagda silvergruvor. Tog tåget hem strax efter 23 tror jag. 

Fredag kväll ringde Fredrik Norsell, en bekant som jobbar i Alaska med mountaineering kurser och frågade om vi skulle klättra i Kullaberg på lördagen. Han var hemma några veckor i Sverige innan han skulle till Nya Zealand för nästa uppdrag. Självklart ville jag klättra! Så jag tog bussen till Mölle och han plockade upp mej där. Vi gick bort till Carstens Ränna och värmde upp med lite topprep, det blåste rejält och regnade lite småspik emellanåt. Sen fick jag öva på topprepsankare med kilar och fira ner med fransk prusik. Regnet tilltog drastiskt och när vi firat ner oss var klippan så blöt att det inte gick att klättra. Så vi tog en snabbfika intill klippvägen sen tog vi ner utrustningen och gick bort till bilen.

På söndagen körde vi ner till Landskrona och tog båten över till Ven, för han skulle ta lite bilder här. Eftersom han är fotograf så måste jag nog nämna att det är han som tagit dagens bild med annars blir jag kanske halshuggen...

Kaos

  
  
  

Ja det ordet tycker jag sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Som sagt det är ganska långt sedan mitt senaste inlägg och det beror väl på en hel massa saker. Ska försöka dra det i korthet. Livet går för fort just nu, jag hinner inte med. Det är för mycket av allt skolan, jobb och träning. Först kollapsade min dator och sen nästan jag själv. Behöver inte gå in på det i detalj men innan allt detta hände så åkte jag ju faktiskt till Visdalen i Jotunheimen...

Vi åkte från Helsingborg kl 6 på morgonen, det var jag och min bror + Martin, Annelie och Camilla som bestämde sig i sista sekunden. Vi var inte framme vid Spiterstulen förrän 22.30 på kvällen. Ganska långt att åka med andra ord. Skönt att vara tillbaka i fjällen och andas frisk luft! De andra ville inte bestiga berget förrän vid åtta. För mej är detta totalt obegripligt för det är ju en del av grejen att man börjar när det är mörkt och ser solen gå upp över fjälltopparna. Så det blev att jag gick upp kl 6 och kom väl iväg kvart i 7 med pannlampa och allt. Jag väntade in de andra längre upp på Galdhöpiggen. Det var dimma högre upp och rätt mycket snö. Det var svårt att orientera sig uppe vid Keilhaus topp och vi träffade två polacker som vi hade sällskap med. Det var ju som sagt inga andra tosingar på berget en sån här dag. 

Söndag - förkyld och trött men ändå förväntansfull...

  
Vet knappt var jag skall börja nu...

Fredag: äntligen kom Annika och hälsade på. Hon hade med sig kaffe till mej med smak av Irish Cream så nu doftar det gudomligt varje gång jag öppnar skåpet eller brygger kaffe! Vi skulle ha paddlat kajak idag men hon var så stressad och kom så sent så vi gjorde en tvärtom planering istället och gick en tretimmars promenad i Pålsjöskogen och ner på den där roliga branta stigen med knotiga rötter som leder ner till Havet, Spegelhuset och den inlåsta Totempålen. Vi hade picknick vid havet och såg solen gå ner. Vi gick en annan väg tillbaka och det var rätt så mörkt. Sen korkade vi upp vinflaskan och det slutade med att vi kom fram till att det enda framtida äventyret vi var överens om var Aconcagua till julen 2009. Så nu är det spikat iallafall.

Lördag:  vi fyllde termosen med kaffe och packade ner matsäck + ombyte i ryggsäcken sen gick vi ner till klubben. Det var ett gäng instruktörer som hade möte/teknikkurs eller vad det nu var i klubblokalen. Vi tog ut varsin kajak och gav oss av vid 10, det blåste rätt mycket...

Tyvärr har jag inga bilder nu för min mobil vill inte ha kontakt med datorn, får se om jag kan lägga in dem senare ifall jag får ordning på det. Jag såg till att Annika kom i först och sen hade jag fullt sjå att komma ut själv, d.v.s. hann inte få på kapellet och blev rätt så blöt efter några försök men kom till sist ut. Blöt men glad. Vågorna var brutala. Man fick kämpa för att hålla balansen. Man kan ju säga att vågorna vann kampen till sist och överraskade mig från sidan så jag fick bada inte bara en utan två ggr. Dessutom fick jag en hel del blåmärken på benen och fick arbeta febrilt med länspumpen. Att jag inte slog mej mer? Jag gjorde även en oslagbar landstigning och tog med mig massor av sand och lite sjögräs med. Sand i håret och sand överallt hade jag, även efter att vi bytat om till torra kläder. Så det blev fika i klubbstugan istället för Hittarp alt Domsten. Men det var inte illa. Vi hade kul och nästan lite mer dramatik än jag önskade mej...

Efter det var vi trötta, drack mera kaffe för att piggna till, låg och läste Utemagasinet och Outside. Det var en intressant artikel om Mount Damavand, 5671 m i Iran, så nu vill man åka dit också...Sen lagade jag linsgryta och vi pratade om allt möjligt. Vinkade av Annika sen på kvällen, duschade av mej all sand jag hade i håret och tvättade en maskin. Det var relativt lugnt i korridoren trots att det satt en lapp sen igår; Fest på 205, välkomna! 

Söndag: upp tidigt. Trött. Det är mörkt ute, blåst och regn. Blöta löv. Satte mej på tåget till Ängelholm och läste Outside. Sen den 1:a oktober är det numera nattstängt på Akuten. Den kändes så konstigt. Den enda som var där när jag och Linda (ssk) kom var nattvakten. Nya rutiner. Många patienter men det var en rolig dag på jobbet. Tåget hem 15.45. Mycket folk, jag fick stå upp och läsa min tidning men det gjorde inget. Fast nu är jag jätteförkyld. Kände det redan igår att det var på gång. Jag gick till Konsum och köpte vitlök, krossade tomater och honung till teet. Kokade tomatsås med 17 vitlöksklyftor, salvia och rosmarin. Underbara dofter spred sig i min lägenhet. Pratade i telefon med Rebecca och Martin med. Han hade ringt till Spiterstulen och pratat med Bente så vi kunde bo där två nätter! Nu är det bara tre dagar tills vi åker och jag måste bli frisk!!!

En underbar höstdag...

  

   
Igår, i skolan hade vi möte med vår projektgrupp "Fascia" för att ta tag i vår nya uppgift att lära oss allt om KOL och Hypertoni. Just nu är det ganska stor irritation i gruppen p.g.a. en person som är borta i princip varannan gång och idag gick hem efter en knapp timme för att hon var "trött" och inte hade sovit i natt!?? Vem fan är inte trött? Man blir ju galen på sånt. På eftermiddagen hade vi Kommunikativ Svenska, vilket betyder att vi ska bli bättre på kanslisvenska, eller rättare sagt experter. Personligen tycker jag att det är ett ganska flummigt ämne och hur intressant är det egentligen med huvudsats, bisats, subjekt och predikat.

Efter skolan bestämde jag mig för att jag skulle sticka bort och kolla in totempålen som vi ser varje gång vi paddlar förbi. P.g.a. tidspress (för att jag skulle handla och det skulle bli mörkt snart) så tog jag cykeln genom underbara Pålsjöskogen och sen hittade jag en brant stig ner till vattnet. Gick med cykeln en bit men det var riktigt brant och massor med rötter så jag ställde cykeln halvvägs ner och gick sista biten ner till vattnet. Jag hade Spegelhuset på vänster sida och det var fint här vid havet. Jag är glad att jag tog mej hit. Men se där satt ett stort hänglås på grinden in till Totempålen. Minns inte att Martin hade sagt något om detta? Kände mej inte så välkommen men tog en bild iallfall som ni kan se. 

Helt spontant slutade kvällen med att jag bjöd över Martin på lite mat (eftersom jag nu inhandlat fyra tallrikar och en mugg på Ikea) , sen kom min bror och Annelie också för vi skulle gå igenom lite detaljer inför vår resa till Jotunheimen nästa vecka. Sen hade en hel del av mina grannar party och Martin frös nog när han skulle gå hem för han glömde jackan...

Kallt i gräset...

Igår träffade jag min nya vän Ulla för första gången. Hon kom upp från Malmö för att testa havskajak. Vi hade bestämt 16.30 och när jag cyklade hemifrån började det regna. Jon var redan där. Jag var nog lite stressad idag för när jag kom fram till klubblokalen insåg jag att jag hade glömt mina träningsbyxor. Kanske inte optimalt att paddla i jeans? Men Jon räddade mej, han hade ett par byxor jag fick låna. Ulla var borta vid roddklubben först och snurrade men sen hittade hon rätt. Det var ganska mycket vågor idag = kul men eftersom det var första gången Ulla skulle paddla så gick vi i lite närmare Kallis för där var lite lugnare. På bilden ser ni Jon instruera Ulla så att hon kom igång. Det var tur att vi hade två fantastiska pedagoger med idag! Vi lade i kajakerna vid fem och var väl uppe kvart i sju eller nåt. Fötterna var iskalla och fingrarna blev så där stela så att allting tar längre tid än vanligt som att sätta fast bandet runt kajakvagnen t.e.x. Det har aldrig varit så skönt att få på ett par torra sockar och ett par kängor som idag. Sen när vi spolat av alla grejer och fått in alla kajaker och övrig utrustning så drack vi svart kaffe i klubblokalen och tittade lite på kajakfilm. Sen kom multisportkillen och vi följde Ulla till hennes bil sen cyklade vi hem.