Ja det ordet tycker jag sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Som sagt det är ganska långt sedan mitt senaste inlägg och det beror väl på en hel massa saker. Ska försöka dra det i korthet. Livet går för fort just nu, jag hinner inte med. Det är för mycket av allt skolan, jobb och träning. Först kollapsade min dator och sen nästan jag själv. Behöver inte gå in på det i detalj men innan allt detta hände så åkte jag ju faktiskt till Visdalen i Jotunheimen...
Vi åkte från Helsingborg kl 6 på morgonen, det var jag och min bror + Martin, Annelie och Camilla som bestämde sig i sista sekunden. Vi var inte framme vid Spiterstulen förrän 22.30 på kvällen. Ganska långt att åka med andra ord. Skönt att vara tillbaka i fjällen och andas frisk luft! De andra ville inte bestiga berget förrän vid åtta. För mej är detta totalt obegripligt för det är ju en del av grejen att man börjar när det är mörkt och ser solen gå upp över fjälltopparna. Så det blev att jag gick upp kl 6 och kom väl iväg kvart i 7 med pannlampa och allt. Jag väntade in de andra längre upp på Galdhöpiggen. Det var dimma högre upp och rätt mycket snö. Det var svårt att orientera sig uppe vid Keilhaus topp och vi träffade två polacker som vi hade sällskap med. Det var ju som sagt inga andra tosingar på berget en sån här dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar